I Can´t Believe It´s... Jag.

En dotter på väg upp ur sängen, en annan i duschen. Sedan iväg på söndagsbrunch följt av... Avatar. Jag vet inte riktigt hur det gick till, det går inte ens att skylla på barnen då initiativet helt och hållet var mitt eget. Jag som i vanliga fall får kväljningar av fantasy och det jag sett från trailern med råge är tillräckligt för en livsranson kaskadkräkande. Ändå beställde jag biljetter. För när så många nyfrälsta som jag aldrig kunnat tro något liknande om förkunnar samma hjärntvättade mantra om att "Gå. Och. Se." är det väl lika bra att falla till föga (för övrigt första gången jag använder det uttrycket, ett bra uttryck).

"I woke up this morning feeling blue..."