måndag, november 30, 2009

Förlåt mig, sörjande bandit.

Du som enligt Site Meter (besöksverktyget jag använder) tydligen hittade till min blogg genom att söka på ovanstående – förlåt om du blev besviken. Jag antar att du hamnade hos mig på grund av min gamla artikel om dödsannonsers formuleringskonst där orden "dikt", "kriminella" och (inte helt otippat) "dör" förekommer. Men för att inte gå helt lottlös bjuder jag på den här som ett förslag:
"En liten buse kom, log och vände om."

lördag, november 28, 2009

Bästa sortens pressreleaser.

På höger långfingertopp har jag ett två centimeter långt ärr som jag fick efter att jag på en Konstfacksfest för femton år sedan just skulle till att hångla med Lotta och lutade ena handen mot en kopiator som visade sig ha en trasig glasskiva så att jag skar upp ett djupt jack i fingret som såklart började blöda ymnigt vilket fick folk i närheten att komma och bistå med pappersservetter att hjälpligt stoppa blodflödet med.
Vi sågs aldrig mer.
Nu i veckan budade hon över en trälåda rättvisemärkta australiska viner som hon tyckte att jag skulle prova och kanske skriva om. Så nu gör jag det – det vita var i strävaste laget, det röda var fenomenalt.

fredag, november 27, 2009

Hey Maracarena!

Vi har diskuterat maracas här på redaktionen. Det har nämligen visat sig att det heter "en maraca" och "flera maracas". Sinnesjukt, men sant.

Eddie Izzard pratade vid ett tillfälle om hur det ofta är så att saker och ting som är tuffa i ental blir direkt fåniga i par. Som hos sjörövare. Papegoja på ena axeln: coolt. Papegoja på båda axlarna: tramsigt. Samma sak med träben och lapp för ögat.

Men med maracas måste jag hävda att det råder omvänd ordning. Man ser sällan en ensam maraca, och om man skulle göra det hade man förmodligen fått känslan av att någonting fattades – maraca nr 2.

Men så finns det alltid de som ska vara värst. Se på bilderna av Robert Plant här nedanför. Fyra maracas. Varför? För att han kan.
För att han är Robert fucking Plant.


tisdag, november 24, 2009

söndag, november 22, 2009

Roy Andersson i Vellinge.

Urban Anderssons fotografi i dagens Aftonbladet är en snygg hommage till Roy Andersson (eller snarare István Borbás). Illustrerar Lena Sundströms reportage från Vellinge ("Kan vi bli ett land av hat?").

lördag, november 21, 2009

fredag, november 20, 2009

"Vill du ha ett glas vatten innan du går?"

DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbings förslag på subtil replik när man vill att ens gäster ska gå hem. "Bussen går kl 21.15" är ett annat av hennes tips.

torsdag, november 19, 2009

lördag, november 14, 2009

Fläsket brinner (i knutarna).

I morgon kommer Wille och hans barn förbi på middag (tillbakabjudning efter hans ambitiösa pyttipanna härom veckan) och jag funderar på vad jag ska överraska med. Kanske en köttklänning à la Jana Sterbak. Men då måste jag sätta mig och börja sy redan nu om jag ska hinna få ihop två i vuxenstorlek och fyra mindre.

fredag, november 13, 2009

Dagens påhopp.



Idag har jag varit på pressvisning av Jason Reitmans "Komma till insikt om vad som v e r k l i g e n betyder något här i livet"-film Up in the air med George Clooney, Vera Farmiga och en sanslöst svag Anna Kendrick och kommit tillbaka till redaktionen för att råka ut för den konstigaste anklagelse jag någonsin fått kastad i ansiktet.
"Jag vet nog", säger Kattis när jag sätter mig mittemot henne och plockar upp datorn ur väskan. "Du har träffat Amelia. Hon har matat dig med croissanter och smekt dig på insidan av låret."
Sedan reser hon sig och går på lunch.

torsdag, november 12, 2009

"Han var lugn och ganska så... tysk. Trög."

Mittfältaren Anders Andersson om den forne kollegan Robert Enke efter dennes självmord i tisdags.

onsdag, november 11, 2009

Let the wild rumpus start!


Såg Spike Jonze-filmatiseringen av Maurice Sendaks Where the Wild Things Are förra veckan (premiär 29 januari). Helt enajävlastående.

Fortfarande kul.

måndag, november 09, 2009

lördag, november 07, 2009

Högst rimligt.

Det här tyckte i alla fall jag var lite roligt...

... men tydligen inte min bror som tog bort min kommentar direkt med ett "Fattar du att ALLA kan se det där?". Snart är han väl på mig här också...

torsdag, november 05, 2009

Onsdagsmüs.

Igår var jag hemma med en småseg nioåring och insåg framåt kvällen att kylen var skrämmande tom. I frysen låg bara två ursäkter till kycklingfiléer och i en låda hittade jag en påse patetiskt pulvermos. Så hur skulle jag nu kunna skapa en hyfsad middag av detta torftiga upplägg?

Spett, tänkte jag. Barn gillar att äta mat som sitter på spett. Av någon outgrundlig anledning blir det tydligen festligare då. Så jag skar kycklingen i centimetertjocka strimlor och trädde upp dem på spetten.

Sedan letade jag rätt på något att göra en marinad av. Olivolja, citronsaft, vitlök ... och i kylskåpsdörren en halv kruka bladpersilja som fanns kvar från födelsedagsmiddagen i lördags. Jag blandade ihop ingredienserna, hällde marinaden över kycklingen och ställde det åt sidan att ... ja, marineras.


Till då? Potatismos är ju inte direkt det snyggaste som går i ett par skor. Så jag tänkte. Och tänkte. Och tänkte. Sprits! Visst hade jag väl en sprits? Jag letade i lådorna och hittade en trasig där själva munstycket inte gick att fästa vid påsen, men det fick gå ändå. Jag fyllde den med moset som jag rivit ner en halv deciliter parmesan i. Spritsade ut i mitt tycke rätt så stiliga pommes duchesse på en plåt och stoppade in i ugnen 10 min på 250 grader.



Men ... det kändes lite torrt, alltsammans. Så jag letade vidare och hittade ett öppnat paket pulversås, Café de Paris. Jag rörde ihop den och tillsatte lite kalvfond och balsamvinäger. En klar smakförbättring, även om färgen blev lite tråkig.
Faktisk väldigt lik diarré.




Ingredienser för 2 personer:

Kycklingspett:
2 kycklingfiléer
Grillspett, brutna på mitten

Marinad:
1 dl olivolja
½ dl citronsaft
1 dl bladpersilja
2 vitlöksklyftor, hackade

Pommes duchesse:
1 påse potatismospulver (à 4 port.)
6 ½ dl vatten
2 msk smör
½ dl parmesan

Sås:
1 påse Knorr Café de Paris
1 dl vatten
1 dl mjölk
50 g smör
2 msk kalvfond
½ msk balsamicovinäger

onsdag, november 04, 2009

Slipping through my fingers...

För en timme sedan gick min dotter ut genom dörren. När vi ses igen nästa vecka är jag tonårsförälder. Tänker på en småfånig Abbalåt.

tisdag, november 03, 2009