fredag, februari 27, 2009

"You know, for kids!"


Det pratas om en "mystisk vit fläck" på ett NASA-foto från Mars. Att det skulle kunna handla om en retuschering för att dölja "intelligent liv". Men det är ingen som ifrågasätter den där röda rockringen.

torsdag, februari 19, 2009

Hej, Homo Ludens.


Bild från den turkiske arméöversten Abdulkerim Kircas begravning. Men varför går karln i mitten och bär på en Etch-A-Sketch?

Åååh, Jimmie Åkesson är så himla lik någon, men VEM?

"Slaggar"? Sedan när började tolvåringar använda det gamla härliga uttrycket?

onsdag, februari 18, 2009

Jezjovsjtjina, mon amour.


Bernt Hermele rasar. Nu är det jag som ringer NKVD.

"Hans förklaring var att han retat upp sig på tråden."


Familjeliv.se:s forum har länge varit en källa till en fantastisk inblick i "vanliga vardagliga problem hos folk ute i landet". Många är det synd om. På riktigt. Men om signaturen "Anonym (ledsen)" köper den här lirarens bortföklaring, då förtjänar hon honom definitivt.

tisdag, februari 17, 2009

Låt oss aldrig glömma.


För över två och ett halvt år sedan stod Ingvar Oldsbergs son Staffan åtalad för misshandel. Det "öppna brev" som han i samband med det skickade till GP visar definitivt vem som är den verkliga lustigkurren i familjen:

"Efter den senaste tidens myckna skrivande och spekulerande om vem den kände tv-mannen är, väljer jag nu helt på eget bevåg att träda fram för att få möjlighet att framföra min bild av det inträffade. Detta eftersom jag anser att det annars finns en uppenbar risk att historien blir något ensidig då mina motparter i detta ärende beretts möjlighet att tidigare uttala sig i diverse medier och övriga sammanhang. Upprinnelsen består i en händelse som utspelade sig på Kungportsavenyn i Göteborg tidigt på morgonen den 13 mars förra året. Efter ett verbalt meningsutbyte med mitt kvinnliga sällskap, varefter hon avlägsnade sig ifrån platsen, ringde en av hennes väninnor upp personen i fråga för att sedermera överräcka luren till mig. Då jag i fullt samförstånd med nämnda ägarinna mottog dennas telefon för att påbörja samtalet, formligen kastade tre av hennes medföljande väninnor sig över mig för att återta luren i fråga. De hade nämligen fått för sig att jag olovligen hade tillskansat mig densamma, och ansåg sig därför inneha full rätt att överösa mig med såväl sparkar som slag, allt medan jag försökte backa undan för att få tala klart med mitt, vid tillfället, något uppbragta kvinnliga sällskap. Att jag i den uppkomna situationens hetta söker freda mig emot tre (!) aggressiva och därtill i olika utsträckning av alkohol påverkade kvinnor i 40-årsåldern, renderar sedermera i att jag ställs inför Göteborgs tingsrätt för misshandel! Då min ena hand var upptagen av samtal, försökte jag att efter bästa förmåga vifta bort de ständigt attackerande damerna med den motsatta. Notera att en av de i sammanhanget aktuella kvinnorna sägs inneha förtroendeuppdrag och bälte av hög rang i en av Göteborgs kampsortklubbar, och sålunda borde vara väl bemedlad i konsten att både freda sig och brotta folk till marken om så vore... Poängteras bör, att jag aldrig någonsin slagit en kvinna, och jag har inga som helst avsikter att börja nu. Visst har jag, som de flesta andra på krogen, varit inblandad i situationer som inte alltid varit de bästa men då man endast fredar sig emot tre anfallande vettvillingar, är det då i enlighet med rådande lagstiftning och praxis så att mannen per automatik skall åtalas enkom på de grunder att han är just en sådan? Vari ligger rättvisan i det.? Skall kvinnor skyddas till varje pris, vad de än företar sig? Förundersökningen visar på, att damerna samstämmigt uppgivit att de följde efter mig, gång på gång. Det säger sig självt, att om man har något som andra vill åt så backar man, inte tvärtom. Att de dessutom enbart är ute efter ekonomisk vinning styrks av det faktum att de vid ett flertal tillfällen kontaktat mig för att göra upp i godo före en eventuell rättegång. De hävdar psykiskt lidande som grund för dessa ständiga propåer. Om de nu till kropp och själ lidit sådan skada, varför festar man då vidare samma kväll efter det av jag avlägsnats ifrån platsen?, undrar jag i mitt stilla sinne. Psykiskt lidande förresten, har de, liksom jag, fått känna på vad alla de fördömanden som människor riktat emot min person efter det inträffade innebär? Hur det känns att bli dömd på förhand och förlora jobb för att folk förutsätter att man är skyldig? Dessutom är det så att en av damerna, i denna tidning, själv sagt sig tycka att det hela har fått för stora proportioner. Nähä... Detta, menar jag, är i sak en så befängd anklagelse att den aldrig sett dagens ljus om det nu inte vore så att man ställs mot kvinnor. Hur många hade de till antalet behövt vara för att mitt agerande skulle ha rubricerats som självförsvar snarare än misshandel? Tio? Tjugo? Kanske trettio? Jag vill gärna få svar på detta, så att jag vet hur jag skall bete mig om en liknande situation, gud förbjude, uppstår igen; Räkna först, agera sedan? Det är frågan. Att vara en något offentlig person på dito nöjesställen är inte bara av godo, vilket människor tenderar att ibland få för sig. Att bli bjuden på fester och drinkar en masse, och aldrig lida nöd på vare sig kvinnor eller pengar är en föreställning som de flesta har, tror jag mig veta. Verkligheten är dock inte riktigt lika rosaskimrande, minst sagt. Att, varje gång man går ut på lokal, undantagslöst bli utsatt för allehanda glåpord, gliringar, hotelser och rena handgripligheter är också det en del av verkligheten. Likväl som de många positiva bemötandena också är det, vill jag understryka. Överlag är människor underbart jovialiska och tillmötesgående, framför allt här i Göteborg, men det finns alltid de där udda få som tycker sig ha rätt att framföra sina åsikter och uppfattningar på vad helst vis de finner lämpligt. Enkom, tycks det, grundat på att man är en offentlig person och sålunda är något av allmän egendom i vissa situationer. Tänk er då hur de riktigt kända har det... Tro nu inte att jag på något sätt försöker utmåla mig själv som martyr. Jag vet om att jag har haft, och alltjämt har, ett bra liv med många roliga inslag. Med detta vill jag endast framföra att allt inte alltid är som det verkar vid en första anblick. Den andra emot undertecknad riktade misstanken om misshandel, väljer jag att i denna text inte kommentera i någon nämnvärd utsträckning. Detta därför att jag aldrig befunnit mig på platsen och av detta skäl inte finner någon som helst anledning att befatta mig vidare med ärendet i fråga. Förhoppningsvis har jag med denna skrivelse undvikit att trampa någon på tårna, speciellt en kvinna, eftersom detta med största säkerhet skulle leda till ytterligare ett misshandelsåtal. Min avsikt är endast att ge min version av det inträffade, samt att försöka belysa den problematik som faktiskt kan uppstå som en följd av alltför uppförstorade händelser. Jag önskar inget hellre än att denna tråkiga historia nu fick ett slut, då det de facto har blivit så att jag är den som i viss mån dömts på förhand. Oskyldig till dess att motsatsen är bevisad, någon.? Jag är definitivt ingen felfri person. Långt därifrån, det vet jag. Faran ligger inte i att begå misstagen, utan i underlåtenheten att ställa dem till rätta. Något jag hoppas att även övriga inblandade i den här historien till slut också inser."


Extra lustigt att Staffan även driver Oldsberg Events och erbjuder föreläsningen "Vad är det Du säger?": "I föreläsningen "Vad är det Du säger?" fokuserar Staffan på ett av vår tids största samhällsproblem : Vårt ofta undermåliga språk. I alla tider har språket och kommunicerandet varit en förutsättning för utveckling; utan kommunikation människor emellan hade uppkomsten av civilisationer varit en omöjlighet och världen hade följaktligen sett annorlunda ut. Staffan visar oss på ett både underhållande och lärorikt sätt att brister i språket kan få förödande konsekvenser och leda till såväl civilisationers som multinationella företags undergång. Staffan erfar, efter att ha levt på och med det skrivna och talade ordet i snart 20 år, att vikten av ett rikt och korrekt språk aldrig kan underskattas. Något som vi får mängder av bevis för i denna givande föreläsning."

måndag, februari 16, 2009

Nytt tufft sätt att hålla mobiltelefonen.



Tittar på Body of Lies. När Leonardo DiCaprio är lite extra lömsk sänker han telefonen någon decimeter och pratar i den på det här viset. Vad är grejen med det?

Idag letade jag synonymer på Synonymer.se

Instant rimshot!


Från och med nu blir allt du säger så mycket snärtigare. Klicka HÄR för ett nytt, roligare liv.

fredag, februari 13, 2009

Ibland är jag så rolig att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och ensam.

Sommar och sol.

Vi har suttit och letat fotograf till några porträtt som ska tas och hittade Andreas Offesson i Malmö. Den här bilden har han tagit på Gran Canaria. Jag tycker att den är busfin.

torsdag, februari 12, 2009

En vanlig dag på jobbet. Glädjen spirar.

Tre indikationer på att Joaquin Phoenix är en mångfacetterad lirare.


I november uppmärksammade jag under den sedvanligt götlaborska rubriken "Joaquin har fått (k)nog av Hollywood" att han meddelat världen sitt beslut att lägga skådespelandet på hyllan för gott – genom att skriva "Tack och hej leverpastej" (På engelska: "Good" och "bye!") över sina knogar. Jag såg framför mig hur han suttit där och plitat strax innan premiären för sin film Two lovers, räknat knogar så att han varit säker på att bokstäverna räcker, hållt upp de knutna händerna mot sig och nickat nöjt åt resultatet.

Snart snubblade jag på det här klippet där både John Belushi-imitationen och den alternativa stavningen av det egna förnamnet överraskade:



Och så nu, slutligen, har någon lyckats fånga Jockes hiphopdebut med mobilkamera:



Nej, jag har ingen analys att erbjuda, ville mest bara peka på ytterligare en skådis som "gjort en Stormare" (apropå ingenting, varför hänvisar utan undantag alla musiker som hävdar att de utvecklats sedan senaste albumet att de "gått mot ett mer souligt sound"?) Jag kanske återkommer med en phoenixanalys, men just idag har jag fullt upp med att fylla olika typer av näsdukar, servetter och gamla SvD-helgbilagor med snor.

onsdag, februari 11, 2009

"Sluta spela omedelbart om du upplever kväljningar."



Jag köpte ett Wii-spel till barna, Tony Hawk's Downhill Jam™, och läste för första gången säkerhetsinformationen:

"För att minimera risken att drabbas av besvär när du spelar videospel:
•Sitt eller stå så långt ifrån skärmen som möjligt.
•Spela tv-spel på en så liten skärm som möjligt."

"Rådgör med en doktor innan du spelar Wii-spel som kan kräva fysisk aktivitet om du har respirator."

"Vissa som spelar tv-spel kan drabbas av illamående. Sluta spela omedelbart om du upplever kväljningar."

"Skriv inte på skivan och stoppa inte pinnar i någon av dess delar."

tisdag, februari 10, 2009

I en port på Wittstocksgatan.


En gång i tiden hade jag en klasskompis vars granne hette Kiss, Janos Kiss. Men nu har han helt klart funnit sin överman/kvinna.